I den eviga (?) dansen kring Status, Framgång, Resultat, Beröm, Avund, Konkurrens och Konsumtion kämpar och svettas vi för att känna oss som Segrare, Vinnare av alla de andras Beundran. Hjärnan frustar och Egot solar sig i glansen.

Även om nattsömnen inte är vad den borde.
Även om vi inte ger oss tid att umgås med vänner.
Även om vi inte orkar eller ens vill vara nära och närvarande med den mest älskade.
Så kämpar vi på.
Utan att förnimma våra egna behov – bortom Egots.
Utan att vara i kontakt med någon känsla – utom rädsla för att inte bli Bekräftad.
Utan att uppleva glädje eller meningsfullhet.

Mening, vad är meningen?
Så länge det kan tänkas vara att bli Beundrad matas Egot, det löjliga Egot. Vi blir som vårt eget solsystem. En avskild entitet som utan sammanhang driver runt i sin dans.
Om, eller snarare när, en obehaglig liten krusning på den blanka fasaden för ett ögonblick fångar vår uppmärksamhet, närmar sig Den Stora Möjligheten. Kommer det fler ilningar som känns olustiga, men som väcker nyfikenheten? Vad vill detta säga?? Tillvaron ser ut som eftersträvat, men det är ändå lite tomt.

Aha, det kanske inte känns riktigt meningsfullt?
Om vi minns vad som känns viktigt – på riktigt, så vaknar måhända en längtan.
Längtan.
Vi kommer i kontakt med vad vi vill och behöver. Något Större än Egot, större än Jaget.
Vi:et. Att hitta sammanhangen, de större. Att få fatt på Medkänslan med andra, att känna Tacksamheten breda ut sig i bröstet. Att Förundras. Av Livet. Det Levande Livet.

Våren är en gåva där det är nära till Möjligheten att låta sig Förundras.

Det regnar alltid på tisdagar. Det visste jag eftersom jag åkte till skjutbanan för träning på tisdagar, och konstaterade om och om igen just att – det regnar. Så enkelt kan det gå till att bygga sig en sanning om världen i sina egna tankar. Eller som selektiv perception, att vi ser gravidmagar och barnvagnar om vi längtar efter barn, eller Volvobilar om det precis fattats ett beslut att skaffa en Volvo, som ett sätt att förstärka sitt val. Detta är lurigt, eller hur?

Om jag kan välja (om än omedvetet) ett utsnitt av allt som kan iakttas, pusslar jag ihop en självvald bild av verkligheten. Min ”sanning”. Det regnar på tisdagar, så det så.

Om aptjattret i huvudet, tankarna som virvlar runt i det oändliga, också innefattar en massa tyckanden om allt möjligt runtom så har jag också färglagt upplevelsen av mitt liv. En massa plus eller minus kan tona glasen i rosa eller kanske nattsvart. En som tycker väldigt illa om väldigt mycket anser kanske att det mesta är fult eller farligt. Det kan bli fult och farligt för andra. En som ser ljust på tillvaron lyser nog upp livet för andra också. Så, våra tankar påverkar ”verkligheten”, för oss själva, men också för andra.

Tankar skapar i båda riktningarna; utifrån (valda iakttagelser) in i föreställningen om mitt eget liv och om världen omkring mig, samt inifrån mina värderingar av händelser, om människor och tillvaron i stort.

Så, jag önskar att sinnet är öppet, vidsynt och fördomsfritt. Att jag kan iaktta utan att värdera överhuvudtaget, att acceptansen alltid bor i mig. För, jag kan ju faktiskt välja mitt liv – medvetet. Struntar i om och när det regnar!

I många samtal på senaste tid har en väsentlig fråga dykt upp.
Jag vill dela några tankar kring det där med att vara sig själv.
I förstone låter det väldigt enkelt, om det t ex är ett råd inför en situation eller ett möte någon har framför sig. ”Var bara dig själv!” Ett råd i all välmening avsett att bidra till att personen slappnar av.

Men,

”vem är du, vem är jag, levande charader..”

Det är alls inte enkelt, det är oerhört svårt.
Det kräver att vi föst vågar vara nyfikna på oss själva, att vi inte har fastnat i en idé, bild, övertygelse om hur vi är.    Det kräver att vi känner oss starka nog för att våga hitta och ta emot svar. Det kräver att vi är ödmjuka inför oss själva.

Ibland kan skillnaden mellan det vi tror att vi är och det som egentligen finns där inuti göra att vi väljer sådant (arbete, umgänge, livsstil, partner osv) som inte passar. Det kostar på. På ett eller annat sätt kommer ditt sanna jag att knacka på, tills du uppfattar knackningen och öppnar dörren. För att välkomna dig själv hem.

Ibland kan skillnaden mellan det vi tror att det förväntas att vi är och det som egentligen finns där inuti göra att vi anpassar vårt beteende, tar på oss roller och masker som efter lång tid nästan växer fast och vi har ingen aning om vad som finns där bakom. Det kostar på. Här är det du som regissör av pjäsen, föreställningen, som har makten att välja vilka som ska finnas på scenen och vilka som ska bort därifrån. Kanske ska kostymen av och morgonrocken på? Eller ska sminket av så att både du själv och alla andra får syn på dig som du verkligen är?

Är det någon annan som vill tro att du är något annat än du egentligen känner dig som?

Hur stor är skillnaden mellan hur du är, när du är med dig själv och när du är med x y z? 

Vad är det egentligen du riskerar om du skulle visa dig ”naken”?

Vad kan det finnas för vinster i att kasta masken?

Bejaka dig själv! Du är fantastisk! Ingen är som du, och just du behövs – precis som du är!

Det sägs ju att 95% av alla våra tankar är gamla tankar. Att bara ca 20% av vårt medvetande är just medvetet, resten är omedvetet, dvs det som ligger under ytan på den klassiska bilden av isberget. Det kan tyckas nedslående eller hur? Jag menar, hur ofta kommer det en alldeles ny kreativ tanke? Och vad innebär det egentligen att det mesta av det som pågår i mitt inre mentala och känslomässiga rum har jag ingen aning om?

För att inte hamna i uppgivenhet eller meningslöshet får vi ta det steg för steg.

Självinsikt kommer inte gratis. Det är en ansträngning, väl värd jobbet.

För att öka din kunskap om dig själv, höja din medvetenhet behöver du ge akt på dina automatiska tankar – som kanske sätter igång lika automatiska känslor.

Först vill jag peka på Förväntningar. Det är luriga grejor. Det är en idé, en konstruktion i ditt eget huvud om vad du vill (eller inte vill) ska hända. Sker inte det som du förväntat dig blir du besviken. Men, hur ska någon annan som kanske spelar en roll i det du förväntar dig kunna eller vilja agera enligt dina drömmar om du inte har kommunicerat det tydligt? Vi tar saker för givet utifrån en fantasi eller vana ibland. Fundera på hur du kan minska besvikelser.

Reflektera över dina förväntningar, förmodanden och fördomar.

 

Ett annat tankemönster handlar om vems ansvaret är.  Det kan finnas viss automatik här också, som inte gynnar din utveckling eller upplevd tillfredsställelse med tillvaron. Väntar du på att någon annan ska göra något, ändra sig, sluta göra något, ge dig input av något slag för att tillvaron ska bli bättre? Tänk om det inte kommer att ske? Du är själv ansvarig. Skyll inte på andra och sluta gnälla. Det finns inga genvägar.

Gör jobbet, det du vet att du behöver för att skapa den tillvaro du önskar dig.

 

Det som tar mest energi och förlamar oss är rädsla, eller oro. Ofta är detta också en konstruktion i huvudet och inte en realitet. Tänk om…tänk om inte…Tankarna kan göra att larmet går i hela dig – ofta. Det är förlamande och begränsande. Tänk så mycket som inte blir av eller njuts av, alldeles i onödan. Träna på tillit.

Lita på dig själv, du fixar vad du behöver även om du inte alltid vet hur.

För visst vill du ha ett meningsfullt liv där du tar ansvar för hur du mår och hur du har det.

Ibland konstaterar jag att vi kan välja att leva medvetet eller medvetslöst. Den som vill utvidga, förändra sitt sätt att tänka, känna och överhuvudtaget förhålla sig till sig själv, sin omvärld kan med fördel använda en coach. En coach med utbildning från CTI, The Coaches Training Institute har kunskap, erfarenheter och verktyg för att vara den viktiga support du behöver i din förändringsprocess, oavsett vilka skiften eller vilka utvecklingssteg som eftersträvas. Utvecklingen av professionell coaching har varit stor de senaste 10-20 åren. Levande flexibla företag ska välja coach som matchar den moderna form av management som vuxit fram för att värdegrunder och visioner ska genomsyra verksamheten för fortsatt framgång i vår globala värld.

Maria Appelqvist, Ph.D och CPCC,  som undervisar på Malmö Högskola har inspirerats av coachutbildningen hos CTI. Läs här hur hon ser på utvecklingen av professionell coaching.

Artikeln är hämtad från Coachbranschen.se – läs den här