Inte Du. Inte jag. Men visst har du lagt märke till att andra där ute ägnar sig mycket åt att önska och vänta på att någon annan ska börja göra säga vara eller sluta göra säga vara något, för då skulle tillvaron bli så mycket bättre. ”Om hon bara kunde sluta tjata, gnälla, bete sig sådär!” ”Det blir kanske bättre, han är ju snäll ibland..” ”Om de kunde lyssna på mig någon gång, så..” Hur tokiga är inte alla andra, t ex trafikanter? ”Varför ger hon på Af mig inget jobb?” ”Det var han som var elak och det sårade mig. Så det så!”
Och aldrig mötas de tu.

För, det handlar inte om den eller dom. Det handlar om dig, bara dig.
”De där ute”, inte du eller jag, de gör sig till offer för den vidriga verkligheten.
Så länge ”de där ute” tror att deras liv och omständigheter är beroende av andra, lika länge sitter de kvar i hörnet av sin bekväma box och väntar på bättre tider – och fortsätter med sina klagovisor.

Tänk om vi skulle hjälpa dem av med offerkoftan! Om vi skulle visa hur vi själva tar tag i våra liv och skapar det vi vill.
Om vi visar att man kan välja att vara proaktiv istället för reaktiv. Att det inte är farligt. Att det är lätt, om än inte alltid enkelt. Att våga välja, vara, leva precis vad man vill!

Hur vet man vad man vill?
Våga följa din känsla, våga göra det som är viktigt för att vara lycklig!
Låt oss visa vägen.